top of page

__________________________

HJÄRTAT I HANDEN

CHOREOGRAPHY 

LUNDS KONSTHALL, YSTAD KONSTMUSEUM, DUNKERS KULTURHUS, KRISTIANSTAD KONSTHALL, RAVINEN KONSTHALL,SJÖBO KONSTHALL, LANDSKRONA TEATER, HABO GÅRD, KÄVLINGE
January - February 2025 

hih25_ (1).jpg
IMG_7295.HEIC
hih25_ (18).jpg
IMG_7306.HEIC
hih25_ (34).jpg
hih-16.jpg
IMG_7730.HEIC

Photo: Johannes Tegner 

Choreography: Julia Kraus and Elin Hedin created in the meeting with the group: Ann-Christin Nilsson, Alice Stepan, Emilia Bjuvrell, Emira Salihagic, Irene Grahn, Jeanette Linderoth, Maj-Britt Törnqvist, Melissa Vuckovic, Nicole Witmarker, Sorina Teodorescu, Thomas Karlsson, Vivi-Ann Eliasson.

 

Music: Anja Tietze Lahrmann
Light Jonatan Winbo
Projections: Jonatan Winbo & Julia Kraus
Producer: Riksteatern Skåne, Claes Forsell - Andersson, Elin Hedin, Julia Kraus

Riksteater Skåne  and Helsingborg Stad production. 

Extra thanks to Dunkers Kulturhus! 

Interview Skånska Dagbladet 

Skärmavbild 2025-04-06 kl. 13.32.35.jpg

Elva amatörer mellan 65 och 93 år står på scen i det nyskapade dansverket ”Hjärtat i handen”. Idén kommer från de två koreograferna Julia Kraus och Elin Hedin. Elin Hedin har bland annat varit kommunkoreograf i Helsingborg och ”Hjärtat i handen” är en del av hennes arbete där.

– Vi har pratat om att göra något tillsammans och hade båda ett intresse att skapa något med målgruppen äldre. Ett redan upparbeta arbete i Helsingborg stad gjorde det möjligt att skapa en föreställning, berättar Elin Hedin.

Frågor kring åldrande

Idén till utformningen av dansverket växte fram i mötet med gruppen av de äldre dansarna som medverkar.

– Vi började arbetet med att intervjua ensemblen kring frågor om åldrande utifrån olika sinnen och med ingången i en somatisk praktik. Vi ville utforska hur minnen och erfarenheter kunde uppstå ur rörelsearbetet genom det somatiska lyssnandet och praktiken. Under repetitioner och i mötet med de äldre växte en stark tillit fram och arbetet kom till slut att handla om närhet och intimitet, i relation till sig själv, till gruppen och även till publiken, beskriver Julia Kraus och Elin Hedin arbetet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vad får publiken som ser ”Hjärtat i handen” uppleva?  

– Ett omslutande allkonstverk, ett dans- och installationsverk, med nykomponerad musik och liveprojektioner. Det är suggestivt och lite roligt. Dansarna rör sig in i och ut ur gruppen och egna och andras erfarenheter, minnen och förnimmelser sammanblandas och tar form. Dans är för mig att få kontakt med olika åldrar och tidpunkter i sig själv eller i historien och jag känner verkligen att det händer här. Det är ett möte mellan oss koreografer och de äldre dansarna där olika tidpunkter och erfarenheter ur oss alla smälts samman och tar form, individuellt och genom gruppen, säger Julia Kraus

– Publiken får uppleva elva modiga amatörer som arbetat så hängivet att de tryggt håller ett helt dansverk i sina egna händer. De får också uppleva ärlighet, uttrycksfulla människor som är sårbara och dansar ut sina tankar och fantasier, lägger Elin Hedin till.

 

 

 

 

Kontakt med kroppen

Och vad hoppas ni det ger publiken?

– Vi har velat låta känslor och känslors utveckling leda dramaturgin.
Jag hoppas på att vi bjuder in publiken till en upplevelse där de får kontakt med sin egen kropp lika mycket som med dansarnas och också kontakt med sina känslor och sinnen och i bästa fall öppnar det upp för nya tankegångar och känslor. Jag skulle önska att publiken låter sig ledas av verket och sin egen intuition genom verket, inte letar efter saker som känns begripliga utan bara vilar i olika stämningar och ser vad som uppstår, säger Julia Kraus.

– Jag hoppas också att det ger dem nya bilder av vad åldrande kan innebära och vad som kan ske med människan genom konsten. Livet är långt och fullt av möjligheter om man vågar prova något nytt. En ödmjukhet inför människans förmåga att utvecklas och bli något nytt, oavsett ålder, fortsätter Elin Hedin.

Varm respons

”Hjärtat i handen” inledde turnén på Dunkers kulturhus i Helsingborg 24 januari och har redan hunnit gästa så väl Kävlinge som Båstad och Landskrona. Julia Kraus och Elin Hedin beskriver responsen de fått hittills som varm och fin.

– Vi har haft publiksamtal efter varje föreställning och arbetet har öppnat upp för spännande samtal, mycket känslor. Vi upplever en nära stämning och en öppenhet till publiken som känns väldigt fint och nytt, säger de.

Skärmavbild 2025-04-06 kl. 13.33.22.jpg

Ur verket ”Handen i hjärtat”.

Bild: Johannes Tegner

Skärmavbild 2025-04-06 kl. 13.47.47.jpg

Review in Ystad Allahanda

Kultur

Poetiskt allkonstverk om åldrandet

22 februari 2025 10:02

Med dans, musik och videoprojektioner sätter ”Hjärtat i handen” fokus på kroppsliga erfarenheter. I fredags var det dags för Ystads konstmuseum att ta emot en föreställning där alla på scen är över 65 år.

Turun Börtz

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är ett ambitiöst och modigt projekt som Riksteatern i Skåne sjösatt tillsammans med kulturförvaltningen i Helsingborg. ”Hjärtat i handen” turnerar just nu runt till konsthallar i Skåne och har tidigare visats i bland annat Sjöbo. Förutsättningarna blir därmed olika på olika platser. I Ystad föregås själva föreställningen av en levande installation ute i museisalarna. Föreställningens dansare leder åskådarna bokstavligen vid handen och interagerar, som ett slags levande skulpturer, även med verken på väggarna. Det hela sker stillsamt och under tystnad, undantaget den ackompanjerande musiken. På så vis sätts en ton redan innan själva föreställningen börjar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till största delen är ”Hjärtat i handen” ett återhållsamt och poetiskt dansverk, och det är inte alltid helt lätt att tolka det som uttrycks på scen. Kanske är det inte heller meningen. Videoprojektioner och musik kompletterar, liksom brottstycken ur intervjuer om åldrande. Några gånger bryts den täta stämningen av förlösande skratt, inte minst när ett samtal om sex på äldre dar spelas upp på filmduken i fonden.

En befrielse att se

Föreställningen blir lite av ett multimedialt lapptäcke där de olika delarna inte alltid går sömlöst över i varandra. Bitvis blir brotten mellan till exempel videofilmade samtal och dans lite väl stora. Eftersom föreställningen ges i rum som inte är skapade för scenkonst är förhållandena inte helt optimala. Arbetet som så att säga äger rum i kulisserna sker, om än mycket diskret, ändå öppet, vilket stjäl lite av uppmärksamheten beroende på var man själv sitter.

I vårt ungdomsfixerade samhälle är det dock en befrielse att se seniora aktörer på scen i en så fysisk föreställning.

Skärmavbild 2025-04-06 kl. 13.51.32.jpg
Skärmavbild 2025-04-06 kl. 13.51.56.jpg
bottom of page